Med anledning av SVT´s Vetenskapens värld avsnitt och efterföljande debatt kring e-handelsn returer så här min syn på koppling mellan returer och dess miljöpåverkan. Programmet tyckte jag för övrigt på ett mycket bra och pedagogiskt sätt visar på svårigheten att avgöra vilken last mile modell som faktiskt är bäst ur en miljösynpunkt även då klassisk retail och e-handel jämfördes. Så om vi skippar gränsdragningen och pratar ”handel” så kan vi bara konstatera att vi behöver jobba med frågan oberoende av vilka kanaler vi nyttjar och hur vi säljer.

Så till miljöaspekten där media lägger stort fokus på de negativa bitarna kring returtransporter vilket ju är helt riktigt men CO2 påverkan i de delarna är ju som många påpekat mycket små relaterat till hela supply chain, sourcing och därmed mer eller mindre hela bolagets totala CO2 påverkan. Min poäng på ämnet är flera…men idag fokus på koppling mellan returer och miljö. Debatten handlar om hur returerna åker omkring fram och tillbaka, den miljöpåverkan det har jämfört med vilken miljöpåverkan bolaget har i stort. Vi pratar om delar av % i returprocessen jämfört med 99,? för resten av bolaget. Så kan man se det när debatten handlar om returer som ett avgränsat fenomen men det är där vi går fel. Nedan följer top 3 miljöpåverkan kopplad till returer enligt mig – från ett mer holistisk perspektiv.

Returernas effekt på lönsamheten

Det här är nyckeln. Alla har olika förutsättningar men generellt sätt så kör vi sönder en för stor andel av vår marginal i last mile delen av supply chain. Fashions segmentens 20 – 60% returgrad har en mycket större påverkan på lönsamheten än vad många tror/ser. Transportkostnad, kundtjänst tid, administration, operativ hantering, logistik, kundupplevelse mm. I en hel del fall är både kunder och produkter olönsamma som en konsekvens av detta. Det äter upp lönsamheten och pressar marginalerna för aktörer vilka därmed får mycket svårt att motivera och investera tillräckligt i att C02 vänliga alternativ i sin supply chain/sourcing. Vi måste skapa förutsättningar för att kunna investera i en i dagsläget ohållbar sourcing istället för att prispresa aktörer till än värre beteenden/förhållanden.

Det oanvända plagget

Vatten, energi och material som gått åt för produktion utgör den största miljöpåverkan. Om vår säljprocesser, last mile strategi inte ser och hanterar returkonsekvensen på ett bra och effektivt sätt så leder till till överlager, osålda plagg eller lika illa (till fasa för handlarna men sant…) att det ligger oanvänt hemma hos konsument. After-sales upplevelsen processen har här en stor roll att spela men i ett större perspektiv, inte bara retur utan re-processer (re-use, re-pair, re-cycle etc..) som knyts ihop till cirkulärt tänkande där produktägare bör (måste hoppas jag framåt…) ta ett större ansvar i hela kedjan.

Returernas ledtid

Ledtid visar sig ha en stor påverkan. Har direkt påverkan på de två punkterna ovan men påverkar också försäljning i hög grad som konsekvens av utplockade storlekar och produkter på site. I den situation av fast fashion om många aktörer satt sig i så blir även korta säsonger en parameter som ställer högre krav på detta. En studentklänning har inte hög sannolikhet att komma till användning om den ligger ute i returprocess som tar veckor för att ta ett extremt exempel för förståelse.

Poängen…returernas största miljöpåverkan är inte direkt relaterade till returerna utan mer effekterna av dem. En mer holistisk synvinkel och förståelse måste till för att möjliggöra en mer hållbar och lönsam handel – inklusive returer, de är en del av processen hur litet eller stort det isolerade problemet gällande dem än må vara.

…bilden är på Aralsjön som nästan inte finns längre. Returernas fel? – mycket lite direkt inverkan högst troligt men för mig direkt kopplat till lönsamt och hållbart.

Mvh Markus